Om taxen
TAXENS URSPRUNG
Taxens ursprung kan sÀgas vara höljt i dunkel, Àven om olika hypoteser framlagts i ej ringa mÀngd. Taxen Àr som bekant en hundras, som kallas chondrodystrofisk, vilket innebÀr att tillvÀxten hos extremiteternas rörben avstannar pÄ ett tidigt stadium. Detta medför taxens karaktÀristiska lÄgbenthet.
Man har funnit avbildningar av hundar som liknar taxen i de gamla faraonernas Egypten, och man har dÀrvid helt felaktigt sökt ett samband mellan det egyptiska ordet för sÄdana hundar, tekal och tyskarnas teckel.
Man har funnit assyriska reliefer av taxliknande hundar. Hos författare i den grekiska antiken som Arrianus och Xenofon beskrivs taxliknande hundar. Xenofon kallar dem kunes kastoriai, bÀverhundar, och hundar av samma ras fanns sÀkerligen ocksÄ under medeltiden pÄ den europeiska kontinenten. I en tysk lagtext frÄn ca 400 e Kr Àr rasen omnÀmnd som bibarhunt, bÀverhund. Denna hundras gick enligt lagtexten i gryt.
Zoologen Brehm hÀvdade, sÀkerligen felaktigt, att taxen hÀrstammade frÄn Spanien. Hos inkafolket i Peru hade man funnit en liten krokbent, taxliknande hund. Detsamma gÀller för det forntida Mexiko.
Slutligen kan nÀmnas, att man vid arkeologiska utgrÀvningar i Danmark i "kjökkenmöddingar" funnit ben av en lÄgbent hund av stövartyp.
Allt detta visar blott, att det pÄ vitt skilda hÄll i vÄr vÀrld framavlats smÄ, lÄgbenta hundar, som i vissa fall anvÀnts som grythundar och kanske ocksÄ som lÄngsamt drivande stövare.
PÄ sÀkrare grund betrÀffande taxens ursprung stÄr man, nÀr man tar del av de forskningar, som gjorts av de tyska kynologerna Richard Strebel och Ludwig Beckmann. BÄda menade, att det pÄ grund av anatomiska likheter var möjligt att dra den slutsatsen, att taxen hÀrstammade frÄn deutsche bracken, tyska stövare. Denna teori kom att bekrÀftas genom arkeologiska undersökningar av tysken Hilzheimer, som vid grÀvningar i ett romerskt hÀrlÀger i det tyska Kannstadt fann tvÄ taxskelett. Detta skedde i ett omrÄde, dÀr deutsche bracken var vanlig.
Taxen mÄste sÄlunda ha funnits i Germanien innan detta invaderades av romarna. Det innebÀr ocksÄ att slÀktskapen mellan taxen och den nÀmnda bibarhunt Àr ganska sÀker. Man har frÄn bracken framavlat kortbenta hundar, avsedda för att i gryt jaga bÀver, grÀvling och rÀv.
Det Àr dock inte möjligt att göra en nÄgorlunda exakt rekonstruktion av utvecklingen frÄn bracken fram till taxen i dess nuvarande form. Teorin att taxen skulle ha utvecklats ur den westfaliska, lÄgbenta stövaren dachsbracken, kan inte betraktas som riktig eftersom dachsbracken ganska sent utvecklats genom korsningar mellan tax och nÄgon stövarras. Ej heller kan tankegÄngar om slÀktskap mellan taxen och den franska basseten betraktas som riktiga. Detsamma gÀller hypotesen att den engelska dandie dinmont terriern och taxen skulle ha en ursprunglig slÀktskap, Àven om denna terrier senare haft en avgörande betydelse vid rekonstruktionen av den strÀvhÄriga taxen.
Den tyske kynologen Fritz Engelmanns tes, att taxen till en början var en dvÀrgstövare och att den först senare kom att anvÀndas som grythund och spÄrhund, mÄste anses ha mycket fog för sig.
Taxen finns som bekant i tre hÄrlagsvarianter, kort-, strÀv- och lÄnghÄrig. Man har tidigare ansett att den korthÄriga varianten skulle vara den Àldsta, och att de bÄda övriga uppkommit genom korsningar med hundar av helt andra raser.
Tidiga avbildningar av taxar, t ex frÄn 1500-talet, visar att den tidens taxar hade ett lÀngre och grövre hÄrlag Àn vÄra dagars korthÄr, ett hÄr som liknar den slÀthÄriga foxterrierns; eller med den tyska termen "Drahthaar". Detta har lett den amerikanske kynologen Herbert C Sanborn fram till antagandet att samtliga tre hÄrlag skulle ha uppstÄtt genom mutationer av det ursprungliga grövre hÄrlaget.
FrÄgan om lÄnghÄrstaxens ursprung kan dock inte anses vara slutgiltigt löst. Den strÀvhÄriga taxen kan ha utvecklats genom mutationer, men det Àr ocksÄ möjligt att den hÀrstammar frÄn strÀvhÄriga former av deutsche bracken. Under 1870- och 1880-talen var dock denna varietet nÀstan utdöd, och man började dÀrför i Sydtyskland en rekonstruktion genom korsningar mellan korthÄrstaxar och strÀvhÄriga pinscher, medan man i Nordtyskland föredrog korsningar mellan korthÄr och dandie dinmont terrier, vilket gav ett bÀttre resultat.
En slutsats av denna mycket kortfattade genomgÄng torde visa, att en rad mer eller mindre trovÀrdiga hypoteser under Ärhundraden lagts fram men att mera sÀkra och slutgiltiga, kynologiskt vetenskapliga resultat Ànnu inte föreligger, Àven om ett rikhaltigt material om taxen eller i varje fall hundar av taxtyp finns sÄvÀl i ord som bild redan frÄn medeltiden och framÄt.
Nils Palmborg
Â
Taxen idag
Den moderna taxens hemland Àr Tyskland men rasen Àr en av de populÀraste hundraserna och den Àr spridd över hela vÀrlden. I Sverige Àr den en av de största raserna med cirka 2.500 registreringar Ärligen. Taxen Àr en mÄngsidigt anvÀndbar jakthund, men i Sverige har man renodlat egenskapen att under skall förfölja vilt och taxen har blivit en omtyckt rÄdjursdrivare.
Ăven om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt fĂ„r vi inte glömma att mĂ„nga av rasens sĂ€rdrag och formatet framavlats för att fĂ„ en anvĂ€ndbar grythund. De korta benen, den lĂ„ngstrĂ€ckta kroppsformen, det kraftiga kĂ€kpartiet med det vĂ€lutvecklade bettet och framför allt de psykiska egenskaperna Ă€r viktiga karakteristika för en grythund. DĂ€rför skall en tax alltid utstrĂ„la mod och sjĂ€lvsĂ€kerhet samt vara envis och energisk. Tack vare sitt fina luktsinne Ă€r taxen Ă€ven en mycket anvĂ€ndbar eftersökshund pĂ„ skadat vilt och pĂ„ detta omrĂ„de har Ă€ven de mindre varianterna gjort sig gĂ€llande.
Â
GRUPP 4
STANDARD FĂR TAX (Dachshund)
FCI nr 148
ORIGINALSTANDARD 2001-03-13
SKK:s STANDARDKOMMITTĂ
2001-xx-xx
Â
URSPRUNGSLAND / HEMLAND:
Tyskland
Â
ANVĂNDNINGSOMRĂ DE:
Jakthund för gryt- och drevjakt.
Â
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 4 Med arbetsprov
Â
HELHETSINTRYCK:
Taxen skall vara en lÄg, kortbent, lÄngstrÀckt men kompakt byggd och mycket muskulös hund. Den skall bÀra huvudet kÀckt utmanande och uttrycket skall vara uppmÀrksamt. Trots att benen Àr korta i förhÄllande till den lÄnga kroppen, skall taxen vara mycket rörlig och energisk. KönsprÀgeln skall vara tydlig.
Â
VIKTIGA MĂ TTFĂRHĂ LLANDEN:
Med ett markavstÄnd motsvarande en tredjedel av mankhöjden, skall det harmoniska förhÄllandet mellan mankhöjd och kroppslÀngd vara ungefÀr 1 : 1,7 - 1,8.
Â
UPPFĂRANDE / KARAKTĂR:
Kommentar: Taxen beskrivs som en robust och rörlig jakthund som förenar kraft och elegans. Den skall ha en kraftig benstomme och fĂ„r aldrig verka tunn eller luftig. Ăven de smĂ„ varianterna skall ha substans.
Den lÄngstrÀckta kroppsformen Àr viktig, eftersom en för kort tax blir hÀmmad i sin rörelseförmÄga. à andra sidan fÄr kroppen ej vara sÄ lÄng att ryggen förlorar i kraft.
Det vÀsentliga för könsprÀgeln hos en hantax Àr ett kraftigt utvecklat huvud, ett resligt framparti och relativt kraftig hals. JÀmfört med tiken har hanhunden smalare kors och bÀcken, kortare lÀnd samt en mer utprÀglad muskulatur.
För att kunna anvÀndas som grythund fÄr taxen inte bli för stor. En hantax av normalstorlek bör inte vÀga över 9 kg och detta skall exteriördomarna vara observanta pÄ.
TAXENS URSPRUNG
Taxens ursprung kan sÀgas vara höljt i dunkel, Àven om olika hypoteser framlagts i ej ringa mÀngd. Taxen Àr som bekant en hundras, som kallas chondrodystrofisk, vilket innebÀr att tillvÀxten hos extremiteternas rörben avstannar pÄ ett tidigt stadium. Detta medför taxens karaktÀristiska lÄgbenthet.
Â
Man har funnit avbildningar av hundar som liknar taxen i de gamla faraonernas Egypten, och man har dÀrvid helt felaktigt sökt ett samband mellan det egyptiska ordet för sÄdana hundar, tekal och tyskarnas teckel.
Â
Man har funnit assyriska reliefer av taxliknande hundar. Hos författare i den grekiska antiken som Arrianus och Xenofon beskrivs taxliknande hundar. Xenofon kallar dem kunes kastoriai, bÀverhundar, och hundar av samma ras fanns sÀkerligen ocksÄ under medeltiden pÄ den europeiska kontinenten. I en tysk lagtext frÄn ca 400 e Kr Àr rasen omnÀmnd som bibarhunt, bÀverhund. Denna hundras gick enligt lagtexten i gryt.
Â
Zoologen Brehm hÀvdade, sÀkerligen felaktigt, att taxen hÀrstammade frÄn Spanien. Hos inkafolket i Peru hade man funnit en liten krokbent, taxliknande hund. Detsamma gÀller för det forntida Mexiko.
Â
Slutligen kan nÀmnas, att man vid arkeologiska utgrÀvningar i Danmark i "kjökkenmöddingar" funnit ben av en lÄgbent hund av stövartyp.
Â
Allt detta visar blott, att det pÄ vitt skilda hÄll i vÄr vÀrld framavlats smÄ, lÄgbenta hundar, som i vissa fall anvÀnts som grythundar och kanske ocksÄ som lÄngsamt drivande stövare.
Â
PÄ sÀkrare grund betrÀffande taxens ursprung stÄr man, nÀr man tar del av de forskningar, som gjorts av de tyska kynologerna Richard Strebel och Ludwig Beckmann. BÄda menade, att det pÄ grund av anatomiska likheter var möjligt att dra den slutsatsen, att taxen hÀrstammade frÄn deutsche bracken, tyska stövare. Denna teori kom att bekrÀftas genom arkeologiska undersökningar av tysken Hilzheimer, som vid grÀvningar i ett romerskt hÀrlÀger i det tyska Kannstadt fann tvÄ taxskelett. Detta skedde i ett omrÄde, dÀr deutsche bracken var vanlig.
Â
Taxen mÄste sÄlunda ha funnits i Germanien innan detta invaderades av romarna. Det innebÀr ocksÄ att slÀktskapen mellan taxen och den nÀmnda bibarhunt Àr ganska sÀker. Man har frÄn bracken framavlat kortbenta hundar, avsedda för att i gryt jaga bÀver, grÀvling och rÀv.
Â
Det Àr dock inte möjligt att göra en nÄgorlunda exakt rekonstruktion av utvecklingen frÄn bracken fram till taxen i dess nuvarande form. Teorin att taxen skulle ha utvecklats ur den westfaliska, lÄgbenta stövaren dachsbracken, kan inte betraktas som riktig eftersom dachsbracken ganska sent utvecklats genom korsningar mellan tax och nÄgon stövarras. Ej heller kan tankegÄngar om slÀktskap mellan taxen och den franska basseten betraktas som riktiga. Detsamma gÀller hypotesen att den engelska dandie dinmont terriern och taxen skulle ha en ursprunglig slÀktskap, Àven om denna terrier senare haft en avgörande betydelse vid rekonstruktionen av den strÀvhÄriga taxen.
Â
Den tyske kynologen Fritz Engelmanns tes, att taxen till en början var en dvÀrgstövare och att den först senare kom att anvÀndas som grythund och spÄrhund, mÄste anses ha mycket fog för sig.
Â
Taxen finns som bekant i tre hÄrlagsvarianter, kort-, strÀv- och lÄnghÄrig. Man har tidigare ansett att den korthÄriga varianten skulle vara den Àldsta, och att de bÄda övriga uppkommit genom korsningar med hundar av helt andra raser.
Â
Tidiga avbildningar av taxar, t ex frÄn 1500-talet, visar att den tidens taxar hade ett lÀngre och grövre hÄrlag Àn vÄra dagars korthÄr, ett hÄr som liknar den slÀthÄriga foxterrierns; eller med den tyska termen "Drahthaar". Detta har lett den amerikanske kynologen Herbert C Sanborn fram till antagandet att samtliga tre hÄrlag skulle ha uppstÄtt genom mutationer av det ursprungliga grövre hÄrlaget.
Â
FrÄgan om lÄnghÄrstaxens ursprung kan dock inte anses vara slutgiltigt löst. Den strÀvhÄriga taxen kan ha utvecklats genom mutationer, men det Àr ocksÄ möjligt att den hÀrstammar frÄn strÀvhÄriga former av deutsche bracken. Under 1870- och 1880-talen var dock denna varietet nÀstan utdöd, och man började dÀrför i Sydtyskland en rekonstruktion genom korsningar mellan korthÄrstaxar och strÀvhÄriga pinscher, medan man i Nordtyskland föredrog korsningar mellan korthÄr och dandie dinmont terrier, vilket gav ett bÀttre resultat.
Â
En slutsats av denna mycket kortfattade genomgÄng torde visa, att en rad mer eller mindre trovÀrdiga hypoteser under Ärhundraden lagts fram men att mera sÀkra och slutgiltiga, kynologiskt vetenskapliga resultat Ànnu inte föreligger, Àven om ett rikhaltigt material om taxen eller i varje fall hundar av taxtyp finns sÄvÀl i ord som bild redan frÄn medeltiden och framÄt.
Nils Palmborg
Â
Taxen idag
Den moderna taxens hemland Àr Tyskland men rasen Àr en av de populÀraste hundraserna och den Àr spridd över hela vÀrlden. I Sverige Àr den en av de största raserna med cirka 2.500 registreringar Ärligen. Taxen Àr en mÄngsidigt anvÀndbar jakthund, men i Sverige har man renodlat egenskapen att under skall förfölja vilt och taxen har blivit en omtyckt rÄdjursdrivare.
Ăven om intresset för grytjakt i Sverige minskat betydligt fĂ„r vi inte glömma att mĂ„nga av rasens sĂ€rdrag och formatet framavlats för att fĂ„ en anvĂ€ndbar grythund. De korta benen, den lĂ„ngstrĂ€ckta kroppsformen, det kraftiga kĂ€kpartiet med det vĂ€lutvecklade bettet och framför allt de psykiska egenskaperna Ă€r viktiga karakteristika för en grythund. DĂ€rför skall en tax alltid utstrĂ„la mod och sjĂ€lvsĂ€kerhet samt vara envis och energisk. Tack vare sitt fina luktsinne Ă€r taxen Ă€ven en mycket anvĂ€ndbar eftersökshund pĂ„ skadat vilt och pĂ„ detta omrĂ„de har Ă€ven de mindre varianterna gjort sig gĂ€llande.
Â
GRUPP 4
STANDARD FĂR TAX (Dachshund)
FCI nr 148
ORIGINALSTANDARD 2001-03-13
SKK:s STANDARDKOMMITTĂ
2001-xx-xx
Â
URSPRUNGSLAND / HEMLAND:
Tyskland
Â
ANVĂNDNINGSOMRĂ DE:
Jakthund för gryt- och drevjakt.
Â
FCI-KLASSIFIKATION:
Grupp 4 Med arbetsprov
Â
HELHETSINTRYCK:
Taxen skall vara en lÄg, kortbent, lÄngstrÀckt men kompakt byggd och mycket muskulös hund. Den skall bÀra huvudet kÀckt utmanande och uttrycket skall vara uppmÀrksamt. Trots att benen Àr korta i förhÄllande till den lÄnga kroppen, skall taxen vara mycket rörlig och energisk. KönsprÀgeln skall vara tydlig.
Â
VIKTIGA MĂ TTFĂRHĂ LLANDEN:
Med ett markavstÄnd motsvarande en tredjedel av mankhöjden, skall det harmoniska förhÄllandet mellan mankhöjd och kroppslÀngd vara ungefÀr 1 : 1,7 - 1,8.
Â
UPPFĂRANDE / KARAKTĂR:
Kommentar: Taxen beskrivs som en robust och rörlig jakthund som förenar kraft och elegans. Den skall ha en kraftig benstomme och fĂ„r aldrig verka tunn eller luftig. Ăven de smĂ„ varianterna skall ha substans.
Den lÄngstrÀckta kroppsformen Àr viktig, eftersom en för kort tax blir hÀmmad i sin rörelseförmÄga. à andra sidan fÄr kroppen ej vara sÄ lÄng att ryggen förlorar i kraft.
Det vÀsentliga för könsprÀgeln hos en hantax Àr ett kraftigt utvecklat huvud, ett resligt framparti och relativt kraftig hals. JÀmfört med tiken har hanhunden smalare kors och bÀcken, kortare lÀnd samt en mer utprÀglad muskulatur.
För att kunna anvÀndas som grythund fÄr taxen inte bli för stor. En hantax av normalstorlek bör inte vÀga över 9 kg och detta skall exteriördomarna vara observanta pÄ.